20 år sedan

20 år.
Nej, självklart minns jag inte när Estonia sjönk. Men det är en katastrof som för Sverige, och även Finland och Estland, har varit väldigt stor. Och precis som andra stora händelser vet de flesta var de var när de fick reda på det hemska som skett.
Tyvärr händer det så mycket hemskt i världen, och många katastrofer där många liv släcks sker mer eller mindre hela tiden. Men just idag är det ändå en årsdag av just den här händelsen, och jag tittar på de gamla klippen från räddningsaktionen som jag sett fler årsdagar, men blir lika tagen varje gång, och jag tänker vad skulle hänt om jag var där.

Det är en tanke som jag inte gärna vill tänka, men som är svår att komman undan. Som tur är är vi funtade så att vi inte kan tänka oss in i det helt, för då skulle åtminstone jag vara förkrossad. Jag lyssnade på en intervju med en överlevande som blev tvungen att lämna sin flickvän och sina föräldrar bakom sig och själv ta sig ut till livbåtarna, där han sen såg fartyget vända helt om. Och han berättade om hur han inte förrän han hade räddat sig själv kunde börja känna något igen, och börja tänka på att de andra troligen inte hade klarat sig.
Min första tanke var hur kunde han? - hur kunde han fortsätta springa när de andra inte kunde följa efter? Men jag ändrar mig snabbt när jag funderade över vilken mening det hade varit om han hade stannat och dött han också. Absolut ingen, förutom att han själv hade sluppit leva med minnena. Och hans mamma ropade till honom - spring du, så klarar åtminstone du dig. Och de orden kommer ju alltid finnas hos honom. Han berättar att han inte känner någon skuld, eftersom han egentligen aldrig hade något val. Och jag hoppas innerligt att han inte känner skuld, för då är även hans liv förstört.

En sån här sak är helt orimlig att tänka sig in i, och jag hoppas för allt i världen att jag och alla jag vet kommer slippa att vara med om något liknande.
Det är så lätt att döma, och de flesta av oss gör det utan att tänka på det. Vi har en tanke om hur vi anser att alla tänker och blir efter något hemskt, men vi måste tänka på att alla är olika även i sådana situationer.
Så lyssna, bli ledsen eller känn vad du vill, men döm inte.

Jag sänder en tanke till alla som förlorade någon när Estonia sjönk,

men också till alla de som överlevde och som alltid kommer att leva med minnena.

 

Ha det bäst och glöm inte,
Ta vara på tiden du har fått, du vet aldrig när den tar slut!

Sång och mat - viktiga saker i livet

Jag är tillbaka i Köpenhamn och har serverat kyrkkaffe till ca hundra personer idag. Och nu är jag ledig för idag. Och det känns ganska skönt, eftersom jag är trött efter en intensiv helg.

I fredags var jag på mysfrukost i Tomelilla innan jag åkte vidare till Kiviks musteri. Jag tog mig först upp på Stenshuvud och fyllde sen på med energi i restaurangen och träffade mina före detta kollegor. Jag åkte sen hem för att fixa inför kvällen. Och vid sju var vi på Övedskloster för att träna med Vocal six och festkören. Vi åkte hem nöjda och glada efter en rolig kväll.

 Utsikten från Stenshuvud

 

Utsikten från Stenshuvud

Inte konstigt att jag gillar Skottland, för det är väldigt likt hemma. 

Igår var vi på plats på Övedskloster igen vid nio för att träna och ha workshops under dagen. Och det var ju skördemarknad också, så vi hann gå runt och kolla i stånden när vi inte åt lunch och middag i det fina vädret. Vi hade sen två konserter tillsammans med Vocal six, och de blev jättebra båda två och vi hade hur kul som helst. :) Jag åkte sen hem till Köpenhamn, och den sista biten kunde jag knappt hålla ögonen öppna, men jag lyckades ta mig hem vaken. Ja, en riktigt bra och rolig helg som tyvärr var lite för kort, som det oftast är.

Lunch på skördemarknaden

Vocal six i det gamla kostallet, som var väldigt häftigt med rätt ljus

Vocal six shox innan vi skulle upp och sjunga igen

Ha det bäst och glöm inte,
Ta vara på tiden du har fått, du vet aldrig när den tar slut!

Familjemässa, kräftis och vackert väder.

I onsdags var jag på IKEA, och det är verkligen krävande. Och vi var ju inte ensamma heller, och hittade inte allt vad vi behövde. Men å andra sidan fick vi äta köttbullar och för min del hittade jag allt jag behövde. :)

I fredags åkte jag till Ystad på kräftis. Och det blev en rolig och mysig kväll med vännerna. Jag var lite trött på jobbet dagen efter, eftersom det ändå är en bit att resa hem. Men det var det värt. :)

Mys i Ystad :)

På söndagen var det dags för familjemässa, och det kom en massa barn, vilket jag blev väldigt glad över. :) Och allting gick bra och var uppskattat.
Och på kvällen följde jag valet, och det är ju fortfarande ingen som riktigt vet hur det har gått.. Och jag känner allmänt att denna valupptakt har varit väldigt skrämmande. Mycket hat mot många. Att hota folk för att de inte tycker som en själv gör att du inte blir bättre än den du hatar. Och att skriva till någon att inte ens den personens mamma hade varit ledsen om hon dog är ju bara helt sjukt i huvudet och visar hur illa det är med flera grupper i samhället.

På promenad i Köpenhamn

I måndags jobbade jag hela dagen och hann baka en himla massa innan gubbarna kom och ville ha fika. Och igår var det underbart väder, så jag tog en tur till Nyhavn och åt lunch och njöt av musiken från de olika gatumusikanterna. Lovely. Och sen åkte jag till danskan, och efteråt blev det falafel med några av kursarna. :)

Från bordet på Nyhavn

Idag har jag jobbat och på kvällen var vi flera som träffades i min grupp Ung i Köpenhamn. Jippi! :)
Imorgon ska jag hem till Eljaröd, och som vanligt har jag inte börjat packa. Suck! Så det är väl dags nu, helt enkelt.

Ha det bäst och glöm inte,
Ta vara på tiden du har fått, du vet aldrig när den tar slut!

Vackra sensommaren!

Mycket har hänt sen sist, som det brukar vara. Vädret har varit väldigt härligt, och det har jag inget emot. Däremot regnade det ju förra söndagen, och det räckte mer än väl. Och 119 mm är inte så roligt i en stad där det blir översvämning ganska lätt. Och man känner sig så maktlös för vädret.

 

Men innan dess var jag på en sådär lyckad utgång, där min regnjacka blev stulen efter ungefär två minuter, och jag hade ett ordentligt skoskav. Men jag gick hem med musik i öronen och försökte  förtränga det. :)

 

Resten av helgen blev det soffbygge och lite fix hos en kompis, och sen vilade jag när det råa vädret kom på söndagen.

På måndagen blev det desto finare väder, och jag tog mig till Fields, som är ett köpcenter ute vid Örestad. Och jag lyckades till och med hitta lite saker som jag behövde.

I tisdags passade jag på att äta middag på en uteservering vid sjöarna. Maten var god, och utsikten härlig. Kaffesalonen heter restaurangen/caféet.



 

Vyn från uteserveringen vid Kaffesalonen

 

I onsdags var jag sugen på en promenad, och visste inte var jag skulle gå. Men så kom jag på att jag fortfarande inte varit i Fælledsparken, vilket är ganska illa eftersom den ligger bara några minuter ifrån mig. Och så stor den är, och vad många som ryms i den. Det var en massa folk som tränade fotboll, rugby, tennis, löpning och annat.  och jag gick en bra tur med sommarpratarna i öronen. Gillas!

En väldigt liten del av Fælledsparken

 

I fredags åkte jag till Ängelholm för att mysa och träna lite sång. Och i lördags var det dags för Martina och Jens bröllop. Det var en fantastisk sensommardag, och det kändes som att vi var utomlands, fastän vi bara var i Bosjökloster. Men vackert var det, och de sa ja båda två. Och sen blev det bröllopsfest innan jag åkte tillbaka till Köpenhamn.

Utanför Bosjökloster Kyrka

 

Igår jobbade jag, och tog det sen ganska lugnt. Nu är det ny vecka, och nya tag.

Och om man inte vet var man är på väg, så har man ju inte heller gått vilse. Det är alltid skönt att veta när man sitter med sina funderingar. :)

 

Ha det bäst och glöm inte,
Ta vara på tiden du har fått, du vet aldrig när den tar slut!